Som ni såg i förra inlägget så har nu även Moa haft vattkoppor. De slog ut lagom tills vi skulle lämna kyrkan efter att Anders hade haft sin mässa med ungdomsgruppen i lördags kväll. En mässa som vi flyttat på en gång och ställt in en gång till för att vi plötsligt skulle föda barn... Men nu äntligen så har vi haft mässan!!!
Det finns dock en liten skräck att vi har smittat hela kyrkan med vattkoppor eller med tanke på att det var en hel del äldre där så finns risk att de får bältros... Det hade jag för ett år sen då det blev lite för mycket i livet med svärfars by-pas-operation och att förlora ett barn. Ingen trevlig upplevelse. Det slog ut på juldagen och det gör verkligen ont!!!

I tisdags kom en karl som kollade av och gjorde en service på vår pelletsbrännare. 1800:- för att han kollade av och bytte en slang... Känns skönt i plånboken!

I onsdags fick vi ett litet ryck och tänkte att vi skulle elda upp lite mer av alla grenar som ligger i den övre delen av vår trädgård. Vi blev lite inspirerade av att vi såg grannarna elda upp en jättehög med grenar och så hos sig.
Men vi lyckades inte ens få fart på vår eld... det var alldeles för blött i högen vi försökte få fjutt på...

På natten vaknade vi, efter bara en timmes sovande, av att Hannes satt och försökte hosta men det lät jättekonstigt och som att han inte riktigt fick luft. Vi ringde sjukvårdupplysningen och de tyckte att vi skulle åka till sjukhuset. Nu vet vi ju efter att ha varit på Norrtälje sjukhus med brutna ben att de inte är så särskilt bra på barn på akuten, så vi klädde på allt och alla, stoppade in oss i bilen och åkte till Astrid Lindgrens sjukhus.
Anders fick sitta utanför och vänta med Moa som ju har vattkoppor...
Efter att vi konstaterat att det var falsk krupp han hade så behövde han bara andas lite förångrad cortison och vi kunde åka hem.
Det är sådana här gånger man önskar att man inte bodde drygt en timmes väg från sjukhuset...
Klockan var strax innan 7 på morgonen när vi kom hem och Anders åkte till jobbet klockan 8.
Själv hann jag inte sova på hela dagen för jag tror barnen kommit överrrens om att gå i skift.

Tidigt på torsdagsmorgonen (just som vi kommit hem från sjukhuset) ringde mamma och talade om att morfar hade dött tidigare på morgonen.

Vi hade bokat bord på en av de trevigaste restaurangerna i stan på torsdagskvällen. Barnen skulle vara hos farmor och farfar.
Vi tittade på varandra på eftermiddagen, två föräldrar som inte sovit på över ett dygn, men bestämde ändå att vi ville åka och äta. Annars skulle vi väl ändå bara sätta oss i soffan och somna...
Middagen var jättetrevlig och vi hann prata om sådant vi oftast inte tar oss tid med annars.

Fredagen var lugn för mig och barnen. På eftermiddagen åkte vi till kyrkan för att fixa middag till SMU´s årsmöte. Vi gjorde jättegod laxssallad.
Hannes hade ett par gånger under dagen sagt att han hade ont i magen, men vi bara avvaktade vad som skulle hända. Jag fruktade att det skulle vara blindtarmen eller så.
Lagom tills vi satte oss för att äta så hände det.
Magsjuka.
Det var bara att slänga in barnen i bilen och åka hem... jag tog med lite mat i en låda!
Sen kom Anders hem och sa att han också hade blivit sjuk. Jag och Moa har sovit i vårat sovrum inatt och Hannes och Anders i Hannes rum!

Nu ska vi sätta oss och äta frukost. Det är skorpor och te som gäller för alla idag!