Lycka

I dag har Hannes haft sin bästaste kompis på besök. De tog inte mindre än 2 bad tillsammans, ett ute och ett inne då vi insåg att det var lite för kallt att bada ute. Då han fyller år ficka han också en jättefin födelsedgspresent av henne; En bok om TRAKTORER som dessutom LÅTER!!! Kan inte bli bättre kombination! Han har visat boken för alla, speciellt för farfar som fick läsa boken fram och tillbaka minst 100 gånger samtidigt som hannes hela tiden tryckte på knappen så traktorerna lät!
I morgon ska vi ha ett litet kalas och jag vet vad han ska få av farmor och farfar! En traktor som man kan sitta och åka på! Jag lovar att vi kommer att stå där med kamerorna när han öppnar det paketet!

Förundrar mig över hur vänskap fungerar. Man kan vara vänner i hur många år som helst. Man kan tappa kontakten men hitta den på nya sätt och det är också vänskap... Man kan leva helt olika liv med olika intressen men ändå ha en typ av vänskap. Man kan låta bli att ha kontakt i flera år, men när man sen tar eller får kontakt så kan det kännas som den mest naturliga sak i hela världen...
Jag vet att jag är något kryptisk men för att förklara mig kan jag tala om att sen jag flyttade från Väsby för två år sen inte haft så mycket kontakt med en del som jag hade som väldigt nära vänner där. Av en händelse råkade jag väl maila en av dem för ett tag sen och insåg att hon hade en blogg. Det är ju nåt som man bara måste titta in på nån gång då och då. Nu har jag just insett att en annan kompis också har en blogg. En som jag kännt i så många år att jag inte längre kan räkna. Har suttit halva natten för att läsa igenom alla hennes inlägg på bloggen och skrattat en massa när jag nu lär känna en person på ett helt annat sätt. Genom datorn, anonymt, personligt på ett annorlunda sätt, och ändå samma människa. Frågan är om vi fortfarande är vänner? Jag anser det, det är inte nått man bara kan sluta vara efter så många år av gemenskap och upplevelser. Och ändå är det svårt att bara skriva "Jag är här nu! Får jag fortsätta vara kompis med dig?"
Vad jag lärt mig genom åren är att en vänskap måste vara någonting som är tvåvägs. Det blir ingen vänskap om den ena parten aldrig lägger manken till att vara vän tillbaka. Det är ett förhållande som blir urgröpt och som dör.
Samtidigt är det här en helt annan typ av vänskap.

Nej här sitter jag och försöker vara djup...
Jag saknar min man som varit hemmifrån hela dagen. Han har också lekt med en gammal kompis som har sin svensexa ikväll. Vi ska på bröllop om knappt en månad.

Annars har väl dagen varit bra. Vi har hunnit städa hela huset inför kalaset imorgon, känns skönt. har hunnit med en sväng i trädgården också. Men jag inser att det är en stor trädgård vi har... Jag tog mig för att gå runt alla kanter på alla rabatterna med kantgräsklipparen för det var så högt gräs där... men det blev nästan värre när jag såg att det var mer högt gräs inne i rabatterna än det var utanför... Hittade en tistel i en av rabatterna som var nästan 40 cm hög. Tänk om någon från nått sånt där roligt program kunde komma hem till oss och hjälpa oss att göra allt lättskött, vackert, perfekt! Eller bara bygga om halva huset åt oss! Bygga vår vinterträdgård vi vill ha eller gillestugan eller tvättstugan i källaren! Kan inte någon komma hit och vifta lite fint med en trollstav!!!?

Har föresten sökt två meningslösa jobb den här veckan. Överskottbolaget och El-giganten. Visst låter det som något jag skulle vilja jobba med! (NOT!)
Men allt för att kunna skicka in papper till arbetsförmedlingen om att jag sökt jobben. Till den ena tjänsten hade jag skrivit ett helt värdelöst brev som inte sa ett dugg, men så läste Anders brevet och kände att han var tvungen att fixa till lite. "Vill du att jag ska få jobbet eller, " sa jag. Det känns så meningslöst att ta ett jobb för 4-5 månader. Nu tror jag ju inte att jag får nått heller! Jag vill vara hemma och njuta och ta hand om allt här!

En hel timma kvar tills Anders kommer!